Idag har jag åter varit på Christoffers förskola och fotograferat. Mikael har sett fyra berättarföreställningar och därefter gett konstruktiv kritik till var och en av pedagogerna. Abetet fortskrider och jag hoppas att det ska finnas möjlighet att verkligen arbeta vidare med det muntliga berättandet på förskolan.
Ximena trollband sina lyssnare genom att berätta "Koka soppa på en spik".
Hon tycker själv att hon kunde fånga barnen. Hennes förklaring är att hon vågar spela lite, ändra rösten, våga göra sig lite löjlig, våga vara barn. När Mikael regisserar henne eller snarare förklarar vad hon gjort betonar han att det är dynamiken som är hemligheten med hennes berättarstil- både i tempoväxlingar, i röststyrkan och i det varierade tonläget. Kroppsspråket är expressivt och rytmiskt....men på slutet av berättelsen vill Ximena dra ur barnen vad mannen egentligen hade gjort! Han hade ju lurat gumman!- Detta menar Mikael är ett "grundfel" nästan alla pedagoger gör. Alltid ska vi intellektualisera. Alltid förhöra barnen om de har förstått. Låt berättelsen istället landa i barnens emotionella jag. Avsluta med SNIPP SNAPP SNUT!
Kanske berättelsen fortsätter i lunchrummet. Jag ser fram emot barnens ljuvliga kommentarer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar